Vem kan spela hetero?

Bråket går på Broadway. Ramin Setoodeh skrev artikeln "Straight jacket" i Newsweek, där han påstår att det inte funkar när öppet homosexuella skådespelare ska spela straighta roller. Som exempel använder han "Promises, promises" och hävdar: "The reviews for the Broadway revival of Promises, Promises were negative enough, even though most of the critics ignored the real problem—the big pink elephant in the room." Den stora rosa elefanten som avses är Sean Hayes, som blivit mångfaldigt nominerad till de förnämsta priserna för sin insats.

Nu har Hayes motspelerska Kristin Chenoweth gett sig in i bråket, och hävdar i sitt svar på bland annat Broadway.com att Setoodehs artikel är homofobisk.

Chenoweth: "Audiences aren’t giving a darn about who a person is sleeping with or his personal life. Give me a break! We’re actors first, whether we’re playing prostitutes, baseball players, or the Lion King. Audiences come to theater to go on a journey. It’s a character and it’s called acting, and I’d put Hayes and his brilliance up there with some of the greatest actors period."
Chenoweth avslutar sitt svar med att skriva att hon har goda källor som säger att Setoodeh själv är homosexuell, och att han därför borde veta bättre (typ).

Så spelar det någon roll vem som gör rollen? Ja, hävdar jag. Det gör det, och det gör det på en mängd olika sätt. Konstnärligt uttryck och utseende är givna. Och jag hävdar att de flesta i en publik får olika ingångar till det de ser om skådespelaren som gör det har Down syndrom eller inte. Det är ett kraftfullt verktyg att använda konstnärligt och medvetet.

Men en sexuell läggning? Syns den? Blir en man som inte är tillräckligt macho i sina uttryck per automatik icke-hetero? Ska bara heterosexuella skådespelare få spela rollfigurer som är hetero?

Det är ju uppenbart att det spelar roll för Setoodeh vilken sexuell läggning en skådis har. Men det är inte skådespelarens läggning som syns i rollfigurens handlingar, det som syns är val som gjorts om hur karaktären ska framställas. Om inte Setoodeh gillar valen som är gjorda så är det väl valen som ska kritiseras. Inte läggningarna på de som varit inblandade i att ta valen. Setoodeh fastnar i stereotypt tänkande med sin kritik.

Och inte känns Setoodehs kritik mindre stereotyp om han själv är homosexuell, som Chenoweth anger i sitt svar. Och inte blir väl Chenoweth acceptansens drottning när hon tycker att det är hennes sak att berätta vilken läggning en kritisk skribent har, oavsett hur fel hon tycker att han har i sak.

Och visst säger det nåt att det här fortfarande diskuteras 2010?

NY Times har skrivit om saken.