Jag gillar Jonas Gardell. Jag gillar hur han tillåter att djupaste allvar kliver in mitt bland skratten. Hur provokation och roande går hand i hand. Jonas Gardell är den typen av medveten och driven människa jag skulle vilja lära känna bättre.
Kanske just därför blir jag överraskad av en text i hans dagbok. Gardell ska beskriva hur sist en av hans vänner är med det senaste tekniska. Så här blir ett utdrag:
"En av mina bästa vänner har just fått en iPhone.
Hon är alltid så (relativt) först med det sista.
Lite ungefär som att åka Vasaloppet och tillhöra startgrupp åtta.
Det gjorde Mark när han åkte Vasaloppet.
Det var han, de lama och de lytta.
Det fanns inte mycket mänsklig stolthet där.
Startskottet gick ungefär samtidigt som de första åkarna kom i mål."
(Jonas Gardells dagbok. Hela texten här.)
Hon är så sent på det att det går att jämföra med funktionshindrade Vasaloppsåkare.
Och jag funderar: finns det något djup - nån twist - som jag missar? Eller är det bara så att diskrimineringsgrunden funktionshinder ligger så långt bak i kön för medvetandegörning? Typ startgrupp 8 i Vasaloppet?
torsdag 11 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Eller så är det bara så att vi ständigt ständigt använder oss av dem som vi anser vara sämre än oss för att bekräfta vårt eget värde:
SvaraRadera"Jag har åtminstone alla kromosomer som man ska ha" skrev någon i Flashbacktråden "Mongojakt" när de som var med där blev ifrågasatta.
(tråden handlade om att fotografera människor med funktionsnedsättningar och sedan lägga ut bilderna tillsammans med nedsättande och avhumaniserande kommentarer.)