torsdagen den 13:e oktober 2011

Granskningen av Glada Hudik

Det har under senaste tiden gjorts två undersökande journalistiska insatser runt Pär Johansson och Glada Hudik-teatern. Den ena, och mest uppmärksammade, är SVTs Uppdrag Granskning (UG) den 12 oktober. Den andra publicerades i september av Hudiksvalls tidning.

Uppdrag Granskning kontaktade mig i våras. Man ville att jag skulle prata med dom om Glada Hudik och Pär Johansson (som jag - för tydlighetens skull - inte känner privat. Vi har sprungit på varann på konferenser nån gång). Jag beslutade mig för att inte ställa upp, då jag inte visste vilken värdegrund och vilka ingångar som fanns hos de som stod för granskningen. Min fördomsbild var att det fanns risk för att media skulle skapa en klassiskt stereotyp historia där personerna med utvecklingsstörning var offer, och den som inte uppfyller normen som idealistisk och godhjärtad är förövare. Besannades det? Ja, bitvis. ’Alla åker buss från Gotland utom Pär’-grejen är ett sånt exempel. Man har bestämt sig för att biljetterna beställts utifrån kromosomantal. Men kan inte olika medarbetare ha olika färdplaner beroende på funktion, nästa resmål, tidspress och agenda? Och för teaterarbetare är det inget okänt att gå upp i ottan för turnétransport.

För mig finns det inga problem med att Pär Johansson tjänar mycket pengar på sina föreläsningar, eller att han gör det genom att anställa kolleger med intellektuell funktionsnedsättning i teaterproduktion. Tvärtom – vi borde ha fler entrepenörer som skapar jobb åt personer med intellektuell funktionsnedsättning, även om kontinuerliga heltider hade varit ännu vassare.
Däremot undrar jag över gränssnittet där en produkt som tagits fram i en kommunal verksamhet blir en kommersiell produkt i andra bolag. Går ev vinster av Elvis turneer tillbaka i teaterproduktionen? Vilka vägar tar den ekonomin? Den frågan ställdes aldrig.

Det första som är tänkt att uppröra i UG är att skådespelarna med utvecklingsstörning får sämst betalt. Detta trots att de står längst fram på scenen och har huvudrollerna, enligt granskande reportrar.
Det är riktigt att hävda att Glada Hudiks succé baseras på dess skådisar med funktionsnedsättning. Men det är magstarkt att som UG säga att de gör huvudrollerna. Inte ens Thoralf som spelar Elvis gör det, enligt min mening. Titelroll – ja, men en mycket osynlig sådan i föreställningens struktur. (Elvis hade konstnärligt och kvalitativt haft allt att vinna på att lita mer på några av sina skådisar med intellektuell funktionsnedsättning. De funktionsnormativa rollutförarna är i det kvalitetsperspektivet välbetalda.)

Glada Hudiks försvarare hävdar att samtliga outbildade skådisar har samma betalning, eller till och med att amatörerna utan funktionsnedsättning har lägre ersättning än t.ex. Thoralf och Therese (850 mot 920). Men eftersom dessa amatörmedverkande har dubbla arbetsuppgifter som hjälpare vid sidan om föreställningarna, så får de nån femhundring extra per dag för det. Så ungefär lyder argumenten.
Men det går inte att komma ifrån att det finns ett problem i lönesättningen. Jo - Lönen är avtalsenlig, och sett till att inlåsningseffekten inom LSS Daglig Verksamhet är över 99% så är varje chans att prova arbetslivet en bonus. Men, man lyfter fram argument för olika grupper varför de ska ha mer/tillägg. Det gör man så vitt jag kan utläsa av de bägge granskningarna för samtliga grupper utom skådisarna med intellektuell funktionsnedsättning. Men de bär t.ex. hela mediaexponeringen. Som medverkande på scen och genom att erbjuda stor tillgång till deras privata liv och tankar. Varken Pär Johansson, Hudiksvalls kommun eller produktionsbolag hade kunnat skaffa sig den prenumeration på mediamedverkan som Glada Hudiks skådisar skapat genom att själva sitta i morgonsofforna. Om man räknar med vad olika grupper bidrar extra med – är inte det då en insats som borde premieras? Är det inte de funktionsnormativa amatörerna/hjälparna som bjuds på medverkan på cirkus och resor till NY? Är de inte de som får möjligheten att utvecklas och berika sina liv tack vare nån annans insats? Och om det är skådisarna med funktionsnedsättning som skapar miljonrullningen, vilken del av kakan är man då värd?

Men ingen ska tro att det är lätt att navigera vägen från den skyddade LSS-världen till arbete och anställning på lika villkor. Jag har mötts av en lång rad tjänstemän, myndighetsföreträdare, politiker och chefer som tvärsäkert hävdat olika begränsningar och farhågor som skulle göra det omöjligt när vi genomförde vår förändringsprocess och till slut anställde våra skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. För nio år sedan (innan övergången till löneanställning för skådisarna med intellektuell funktionsnedsättning) tvingades vi radera deltagarna med funktionsnedsättning ur en projektansökan till europeiska socialfonden, för att AMS revisor hävdade att personer med utvecklingsstörning inte var diskriminerade på arbetsmarknaden – de hade ju dagcenter livet ut (otroligt inskränkt). Man har varnat oss för att skådisarna ekonomiskt skulle gå med förlust om lämnar bidragvärlden (givetvis osant) eller att man skulle förlora sina gruppbostäder (givetvis lika osant). Listan skulle kunna fyllas på nästan oändligt…
Jag har därför inga problem med att tro Pär Johansson när han säger att han försökt hitta en ersättningsmodell som ryms inom vad han – rätt eller felaktigt - fått uppgett för sig är Försäkringskassans begränsningar.

Det andra som är tänkt att uppröra är spåret från Olle Hillström. Kritiken är: Förr gjorde man låtar själv som man kunde klara av, sen blev det svårare grejer som man inte gjort själv och med engelsk text. Och det växte för snabbt. Klassisk retorik där den utvecklingsstörde inte ska utmanas och helst hålla sig till självupplevda saker som den förstår. Inte som alla andra anta utmaningar och korsa sin egen talang/förmåga med andras, prova nytt och kanske t.o.m. lära sig av att misslyckas. Eller välja att göra nåt annat utvecklande istället om det nya innehållet på teatern inte känns rätt.
Det är inte låtarna eller skådisarna som är problemet med Elvis, snarare manus och regi. Jag hade gärna velat se Maja Karlsson få ett riktigt farsmaterial i händerna. Jag tror det med rätt förutsättningar skulle kunna bli hur kul som helst. Och Therese Widarsson bör absolut ges chansen att utmanas ännu mer musikaliskt på scen. Bara som exempel. Det som däremot går att ana, men som Olle inte sätter ord på, är att Glada Hudik fokuserar mer på varumärkesutveckling än på konstnärlig sådan. Åtta år med Elvis är för lång tid. Och jag är frågande till i vilken mån att spela i Globen bidrar till konstnärlig utveckling, eller att göra pjäsen bättre. Men var och en gör sina val, och framtiden får utvisa om varumärkesbyggandet genererar en bättre (rikare?) plattform för scenisk utveckling. Jag hoppas det.

Det enda som blir riktigt skarpt i granskningen blir beskyllningarna om dubbel fakturering av resor från det egna företaget till både föreläsningskunden och Hudiksvalls kommun. En gång hade varit ingen gång, men flera gånger lämnar sur eftersmak.

Sen tror jag det är oklokt att ropa Broadway när det är BAM i Brooklyn som avses. Herre jisses, att över huvud taget få tag i en stor respekterad scen i New York måste vara en jätteframgång. Det är klart att Broadway låter bättre. Men att underlåta sig att rätta till missförståndet kan bara skapa en möjlig förtroendelucka. Vad mer är det som inte sägs?

Men tillräckligt surt för en timmes granskning? Nej, helheten blir ändå nånstans i närheten av det jag befarade. En där det antyds att Pär är inte tillräckligt mycket Florence Nightingale, han både tjänar pengar och åker flyg. Men det betyder inte att det inte finns möjliga utvecklingsytor i Glada Hudiks värdegrund och verksamhet. Rätt hanterat kan Glada Hudik-teatern gå stärkta ur detta.

Jag rekommenderar er att läsa Pär Johanssons kommentarer.

10 kommentarer:

  1. Jag tyckte det var ett märkligt program, som om de journalistiska urvalet, vad som skulle kritiseras eller lyftas fram inte var gjort. Jan Josefsson gick runt och sparkade på alla hjul.
    Jag håller med Dig om att Globen-showen kanske inte tillförde något konstnärligt, men väl medialt och i det allmänna medvetandet. Speciellt för de som inte har haft förmånen att bo i Hudviksvall eller Malmö. Det är väl så långt ifrån en fördom om skyddad verkstad man kan komma.
    Du har helt rätt i att åtta år med samma show är väl långt och konstnärligt ointressant.
    Men skådespelarnas konstnärliga och personliga utveckling var inte något som Uppdrag Granskning brydde sig om.
    -johan,karlskrona

    SvaraRadera
  2. - Däremot undrar jag över gränssnittet där en produkt som tagits fram i en kommunal verksamhet blir en kommersiell produkt i andra bolag. Går ev vinster av Elvis turneer tillbaka i teaterproduktionen? Vilka vägar tar den ekonomin? Den frågan ställdes aldrig.

    - Men det går inte att komma ifrån att det finns ett problem i lönesättningen.

    - Men ingen ska tro att det är lätt att navigera vägen från den skyddade LSS-världen till arbete och anställning på lika villkor.

    Jag tycker detta är de stora frågorna som borde granskas...kopplat till den lagstiftning och förskrifter från socialstyrelsen som finns runt LSS verksamhet och runt rättsäkerheten för personer med funktionsnedsättning (omsorgsverksamhet och utvecklingsstörning är ord som känns otroligt förlegat).
    Mvh Kinna Skoglund /Karriär-Kraft (en organisation med säte i Göteborg som jobbar med att skapa vägar från daglig verksamhet och LSS till arbete och lika vilkor)
    www.kkraft.nu eller på vår facebooksida "Karriär-Kraft"

    SvaraRadera
  3. Kinna: Kan du utveckla rättssäkerhetsaspekterna?

    SvaraRadera
  4. Absolut Kjell...vill bara börja med att säga att jag tycker verkligen du sätter fingret på de saker som borde granskat egentligen så där är vi helt överens men däremot håller jag inte med dig när du i slutet skriver att du inte tycker det är tillräckligt "surt" för en timme. Hade man granskat ovanstående hade det enligt min mening förmodligen funnits mycket mer än en timmes surt material att titta på.

    Med rättsäkerhet menar jag de krav som ställs på en "omsorgsverksamhet" (Pärs ord inte mitt) för att säkerställa den enskildes säkerhet och ett exempel är sekretesslagen och den tystnadsplikt man skriver på som anställd i en LSS verksamhet. Här tycker jag det finns mycket att granska när det gäller Huddiksvalls dagliga verksamhet. Andra exempel är rutiner för missförhållande och tillbud, ett annat är hur man följer dokumentationskrav.

    SvaraRadera
  5. "Hade man granskat ovanstående hade det enligt min mening förmodligen funnits mycket mer än en timmes surt material att titta på."
    Det där blir för mig en gissning. Ingen vet om det skulle finnas nåt där.
    Min åsikt är att det ska finnas substans när man framför hundratusentals tittare pekar finger. Annars bör man ha en annan, och ödmjukare, ton.
    "Pär flyger" är ett sånt exempel.

    SvaraRadera
  6. DU HAR EN FIN BLOGG.

    Jag arbetar på Theater Phantastisk sedan snart 10 år tillbaka.
    Vi var hos Er och besökte Er för några
    år sedan.

    Just nu håller jag på att göra en egen teaterföreställning om hur det är att leva med ett intellektuellt funktionshinder.
    Jag håller på med att starta upp en hemsida.
    Jag återkommer då jag har gjort det.

    Jag kan inte förstå allt som du skriver ang Hudiksvalls teatern.
    Men jag tycker det är fel att Pär blir
    rik på det.
    Jag anser att vi skådespelare också ska ha chans att tjäna bra pengar för det otroliga jobb som vi utför.
    Det är slitsamt att vara skådis ibland.
    Men samtidigt så otroligt kul!
    Jag har världens bästa yrke tycker jag.

    SvaraRadera
  7. Hej igen Kjell...hoppas jag svarade på din fråga om rättsäkerhet och LSS verksamhet.
    Jo självklart blir det en gissning det har du helt rätt i men utifrån det jag sett och hört (föreställningar, föreläsningar, TV produktion, hemsideinformation, repotage) och utifrån att jag jobbat med LSS och just dessa frågor i 20 år (navigation mot lönearbete, egenmakt, diskriminering) så känner jag nog personligen att det finns en hel del att titta på när gäller Glada Huddik och Huddiksvalls kommuns LSS verksamhet. Jag har följt både dem och er i Moomsteatern rätt noga under åren då det intresserat mig mycket hur människor med funktionsnedsättning får en reelle delaktighet och makt över sitt eget liv.
    Jag tycker UG borde haft mer förkunskaper om området för att kunna gjort en bättre och i mina ögon mer intressant granskning.
    Mvh Kinna Skoglund

    SvaraRadera
  8. Frågan är väl om de är inom LSSs dagliga verksamhet under de timmar de tar emot lön? Det borde de rimligen inte vara.

    Så under själva anställningstiden borde helt andra lagar gälla, typ aktiebolagslagen, LAS, arbetsmiljölagen + kollektivavtal.

    Min första tes när Mooms skulle gå från samverkan studieförbund/kommunens daglig verksamhet till stiftelse och löneanställning var att strukturer är gjorda för att göra sånt som brukar göras. Alltså inte för att anställa personer med utvecklingsstörning på lika villkor i konkurrensutsatt position.

    Det intrycket kvarstår. För mig betyder det att man bör ha ett visst mått ödmjukhet till att resan dit inte alltid är perfekt i alla avseenden.

    Men mer än så så gäller min kritik mot SVT att man inte lyckas häva sig över sin egen stereotyp. (Den där den oetiske icke-idealisten utnyttjar offren med funktionsnedsättning). Inte undra på att företagare och kommunala förvaltningar drar sig för att ta på sig anställningsansvar för en person med funktionsnedsättning - Janne J kan komma att stå utanför dörrn vid minsta snedsteg.

    Kläm Pär på dubbla faktureringar. Det har substans. Om han glider på sanningen när han pratar så skulle det också kunna ha substans.

    I övrigt handlar det mest om etik o moral där vi ska uppröras å offret med funktionsnedsättning skull gentemot den girige förövaren. Det blir för stereotypt för min smak, och inte särskilt modigt.

    Modigt hade varit att diskutera om Elvis är bra teater över huvud taget? (har aldrig gjorts). Men då hade man ju kunnat hamna i ett läge där man förhöll sig kritiskt till något en person med funktionsnedsättning gjorde. Farligt, låt bli.
    Eller varför den egna mediakanalen upplåter så enorm marknadsföringsplats på redaktionell tid utan någon form av kritisk granskning? Men granska sina egna kolleger? Det låter man bli.

    Glada Hudik har grejer de måste jobba med. Värdegrunden brister, t.ex. i lönesättningen.

    Hudiksvalls kommun har en kommundirektör som måste skickas på grundkurs i människosyn när han fortsätter hävda att det att personerna med funktionsnedsättning får sin belöning i form av glada upplevelser och frånvaron av mobbing från övriga kommuninvånare - vad spelar då låg lön för roll.

    SVT har sina stereotyper att jobba med.

    hälsar kjelle
    Liten anekdot:
    I början av Mooms existens (skarven 80/90-tal) så bråkade två politiska nämnder i Malmö om vem som skulle stå för det lilla ekonomiska bidraget om 80.000 som var den kommunala finansieringen av projektet då. (omsorg vs kultur). Efter flera år av strider och nedläggningshot varje år så kom dåvarande dagcenterchef till mig och sa att nu skulle vi inte behöva oroa oss för våra pengar mer. Politikerna hade tydligt sagt ifrån att de aldrig mer ville vara med i tv.

    Bra, skulle man kunna tycka. Men baksidan av samma mynt är att ansvariga lär sig att det är förenat med fara för det egna namnet/partisymbolen/varumärket när man ger funktionshindrade vissa typer av utrymme. För när det en gång är givet kan det inte tas tillbaka utan risk för mediaskandal. Rimlig åtgärd: Akta sig för att släppa till för stort utrymme.
    Så jag fortsätter hävda att man måste tänka fler än en gång innan man pekar finger utan att ha rejäl substans. Och att antalet gånger man måste tänka sig för står i direkt relation till hur stor makt (genomslag) den pekande besitter...

    SvaraRadera
  9. Frågan är väl om de är inom LSSs dagliga verksamhet under de timmar de tar emot lön? Det borde de rimligen inte vara.

    Då blir ju diskussionen ännu mer intressant och mångbottnad.

    SvaraRadera
  10. Bra diskussion. Jag kan tala om att Glada Hudik-teatern har haft en dokumentation, skyddsrond, tillbudsrapportering, mm enligt de regler som gäller för daglig verksamhet i Hudiksvalls kommun och utifrån de säkerhetsbestämmelser som gäller för teater. Som ju är betydande! Intressant att tänka sig att de inte deltar i daglig verksamhet när de arbetar med lön. Verkar logiskt. Sedan vill jag uttrycka min stora uppskattning till Kjell för den konsekventa vägran att bemöta personer utifrån funktionshinder eller kategoriseringar. Det ger ett väldigt spännande perspektiv framåt att tänka sig att det synsättet breder ut sig...

    SvaraRadera

Technorati Profile