Föräldrar ger sin syn på granskningen av Glada Hudik och Pär Johansson

SVTs Uppdrag granskning sa att inga föräldrar ville ställa upp på intervju. Ett stort antal föräldrar säger sig ha blivit bortklippta i dagens Svenska Dagbladet.

Det blir den nya information som går att få fram ur föräldrarnas debattartikel. Och den är intressant, tycker jag. Om de svarat på frågor och varit positiva - varför kan då inte deras röster höras i programmet? Frågan om föräldrarna svarar för alla anhörigas och skådespelares syn får dock inget svar i debattartikeln. Och det är väl här det känsliga sitter - hur mycket mod krävs för den som ev avviker i sin åsikt? Men likväl blir föräldrarnas upplevelse av att ha blivit bortklippta en vettig kritik av "Uppdrag granskning"

Det blir också följande rader: "Uppdrag Gransknings reportrar har vid flera tillfällen hävdat att de gör de funktionshindrade en tjänst. Att det är just de som på riktigt står på de funktionshindrades sida."
Det stämmer med mina intryck av programmet och rådande stereotyp. I den efterföljande chatten uttalar sig jounalisterna med t.ex. "Vi har ett ansvar att inte ta med personer som inte förstår innebörden av vad dom medverkar i." (granèr: om varför inte skådisarna intervjuats. Jag läser undertexten: de är alla - utan några som helst individuella skillnader och det vet vi för dom har en LSS-klassning - för dumma för att kunna förstå ett mediasammanhang. Och de ska inte ges makten att själva ta såna beslut, de ska vi granskare ta åt dom. ) Hopplöst särbehandlande och egenmäktigt.
LG Svensson bidrar i chatten med: "Det är för dom utvecklingstöra vi gjort reportaget". Som blir jättekonstigt eftersom de valt att inte prata med dom dom säger sig göra det för, och ur objektivitetssynpunkt eftersom de redan vet vem som är ett offer pga funktionsnedsättning.

Jag hävdar att den beskyddarinställningen gör granskningen en otjänst.

Men - med risk för att uppröra - mer matnyttigt blir det inte i debattartikeln. Resten av texten berättar föräldrarna om hur mycket teatern gett deras barn. Hur de utvecklats och vilken samhällsnytta den gjort. Och man refererar den till FNs konvention om mänskliga rättigheter.
Jag håller med om allt detta, men det är ur det grundläggande mänskliga rättighets-perspektivet 'lika lön för lika arbete' fullkomligt ointressant, så länge det ska motivera olik lönesättning baserat på funktionsnedsättning.

Och där finns det fortfarande en poäng i granskningen.

Alla vi som verkar inom kulturen växer förhoppningsvis genom våra jobb och uppdrag. Men vi får betalt också.