Gretty good times hade varit hyperaktuell i Sverige. John Bellusos pjäs tar upp aktiv dödshjälp, och därigenom synen på både livet och vilket värde det icke normativa livet har.
John Belluso är en av väldigt få dramatiker med eget funktionshinder. Han dog för några år sedan, endast 36 år gammal. Men innan dess hann han göra "Gretty good time", pjäsen som nu är aktuell på VSA festivalen genom Washintonbaserade Theatre Alliance.
"Gretty good time" utspelar sig på 50-talet. Gretty är förlamad från polio. Hon riskerar att hamna i respirator. Hon vill kunna själv sätta sin egen gräns för sitt eget liv. Hon vill ha hjälp att dö - skulle respiratorn bli verklighet.
I en inflätad parallellhandling möter vi Hadiko, som är en av 25 unga japanska flickor som erbjuds kirurgi för att rätta till sina vanställda ansikten efter Hiroshima. I drömmen möts Gretty och Hadiko. Liv och död. Och vilket liv är värt att leva?
Ann Colby Stocking gör med förtjänst rollen som Gretty. Här är det verkligen befogat och en stor fördel med en casting av en skådespelare med egen fysisk funktionsnedsättning. Det är nämligen vår syn på människor med funktionsnedsättning och värderingen av deras liv som är själva grejen. En funktionsnormativ skådis som spelade förlamad hade inte gett samma dramatiska tyngd.
Det blir ett stycke kompetent teater, med uppenbar medvetenhet.
Ann Colby Stocking driver till vardags Blue Zone productions i Los Angeles, en teater specialiserad på och för skådisar med fysiska funktionsnedsättningar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar