Robins lyteskomik

I det här klippet (skippa till 22.30) så intervjuar komikern/programledaren Robin Paulsson sin gäst Josephine Bornebusch. I ett samtal om hennes medverkan i "Rederiet" i tonåren så berättar JB om kompisarnas reaktioner. Robin utbrister då: "Gick du i sån där specialklass?" varefter han stoppar tungan under underläppen och sluddrar med en grimasch.

Lågt, lägre, Robin.

Så bra är vi på engelska

Kan inte låta bli. Måste dela med mig av lite recensionsrader från Liverpool Daily Post. Så här skriver de om "Compagnie of Strangers" som spelades på Dada-fest i lördags:

"It was an ethos which stood the group and the audience in excellent stead on Saturday, offering a strange, surreal, thoroughly unique theatre experience full of surprises and unsettling images.

Set in almost perpetual gloom, Compagnie offered a dreamscape of music, dance, shadowplay and mime.

Presented as part of DaDaFest, it loosely follows the journey into the past of an old man who, in a clever play of shadows, is shown rising from his wheelchair and becoming a boy.

It was reminiscent in style of a darker version of Cirque du Soleil.

Scenes flowed from the blackly comic to the disturbing.

A group of stooped and crooning old ladies were revealed to have axes in their handbags and a taste for human flesh, another saw a fight become, thanks to magical sound effects and excellent mime, bloodily gruesome.

The whole of the production was technically very polished.

Set on a bare stage the only props needed were some gauzy sheets – used to create an arresting vision of a woman in a mental hospital – plus two multi-purpose wheeled boxes and a 10ft ballerina puppet.

Visual tricks, such as a row of dumpy babies hatched out of eggs, were laid on by the dozen, drawing delighted gasps from the audience.

Some scenes were played out a little too long once the novelty value was exhausted and the lack of dialogue and deliberate ambiguity meant some sagging momentum towards the end.

But on the whole the 80-minute production – which dispensed with an interval – managed to engage throughout."

Uppstart för "Jag, Niclas"

Igår var det kollationering för pjäsen "Jag, Niclas". En mycket ovanlig satsning som gränsar åt performancehållet. Man skulle kanske kunna kalla det en iscensatt dokumentär.


Regissören Nina Gyllensköld hade med sig ett ovanligt manus. En stor papprulle med drygt 20 rubriker på bilder som skulle ingå. Och allt var glasklart för skådespelaren Niclas Lendemar, eftersom grunderna tagits fram gemensamt i en månadslång workshop för ett år sedan.

Vad innebär det att hitta sig själv och sina egna uttryck? Vems hastighet är det som styr?
Får jag stanna upp och bara finnas nära en annan människa?

Niclas väljer inte orden som uttrycksmedel, istället bjuds vi in att få följa med honom på en sinnlig resa till hans innersta. Därefter bjuds publiken in till föreställningen.

Vi får möta Niclas i det speciella livsrum som det här projektet tagit fram. Det är ett sceniskt möte med en människa som kommunicerar på sina villkor. Där minsta andetag hörs, och en liten gest kan vara en stor handling.

Föreställningen föregås av ett samtal kring arbetsprocessen och om det som präglat den sceniska gestaltningen, där även tematiken i föreställningen tas upp.

AKT 1: Samtal
AKT 2: Föreställningen: Jag, Niclas



Pjäsen spelas uteslutande på turné. Vill du se "Jag, Niclas" i din stad? Kontakta mig. Kontaktuppgifter hittar du på Moomsteaterns hemsida.

Katie Leclerc

ABC har gett rollen som Daphne I "Switched at birth" till Katie Leclerc, och väljer därmed att casta en skådespelare med egen hörselnedsättning i rollen som döv.

Man gick i oktober ut med ett utrop särskilt för att få in sökande med egen hörselnedsättning.

Läs mer om dramaproduktionen här.