tag:blogger.com,1999:blog-2578387878473732887.post1584605203423551706..comments2023-06-10T15:44:38.184+02:00Comments on KJELL STJERNHOLM<br> Teater & Funktionshinder: Lättkränkt och PKKjell Stjernholmhttp://www.blogger.com/profile/01187624193478099662noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-2578387878473732887.post-21204718001038923062009-05-28T17:35:57.837+02:002009-05-28T17:35:57.837+02:00Jag har inget emot att man problematiserar människ...Jag har inget emot att man problematiserar människors specifika upplevelser av kränkning. Mitt problem ligger i den "guilt by association" som uppstår när man viftar bort en människas upplevda kränkning med "att människor är så lättkränkta nu för tiden". Lite som att skicka iväg någon från akuten utan undersökning, för att man hört att det förekommer att andra människor simulerar.Kjell Stjernholmhttps://www.blogger.com/profile/01187624193478099662noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2578387878473732887.post-51869372280944267252009-05-27T16:42:06.829+02:002009-05-27T16:42:06.829+02:00Tack! Jag instämmer till fullo. Det är som en till...Tack! Jag instämmer till fullo. Det är som en tillbakagång till tidigare generationers inställning till uppfostran. "Tough Love" sågs som receptet på framgång. Barn skulle lära sig att veta hut och lite smisk hjälpte till för att hålla ordning och reda. Man skulle inte klema bort ungarna för då blev de veka och bortskämda. <br />Jag förstår inte logiken i denna inställning. Varför skulle man bli en dålig människa av att bemötas med respekt? <br /><br />David Eberhardt och Ann Heberlein tycks resonera på ett liknande vis när de påstår att det är ett problem med dessa "lättkränkta människor" som tar upp dyrbar tid med sina "banala" problem, för andra mindre "lättkränkta" patienter med "riktiga problem". För det första: Vem avgör vad som är ett riktigt problem? För det andra: Varför skulle att bli lyssnad på, vilket är det man blir av en psykoanalytiker, leda till att man blev mer känslig? För det tredje: vad är det för fel på att vara känslig?<br /><br />Usch, det är så mycket konstigheter i detta resonemang att jag börjar undra vad det handlar om. Människor som företräder ett sådant synsätt, har de blivit uppfostrade på "det gamla goda viset" och är avundsjuka på de som vågar och kan närma sig sina känslor? Eller blir de illa berörda av människors känslighet, frustrerar det dem att de inte kan rädda sina nära och kära från livets stormar?<br />Man kan bara undra.Anonymousnoreply@blogger.com